Frasario

it Parti del corpo   »   sv Kroppsdelar

58 [cinquantotto]

Parti del corpo

Parti del corpo

58 [femtioåtta]

Kroppsdelar

Scegli come vuoi vedere la traduzione:   
Italiano Svedese Suono di più
Io disegno un uomo. J-- -i------ ---. Jag ritar en man. J-g r-t-r e- m-n- ----------------- Jag ritar en man. 0
Prima la testa. Fö--t-----d--. Först huvudet. F-r-t h-v-d-t- -------------- Först huvudet. 0
L’uomo indossa un cappello. Ma-n-n b-- en--att. Mannen bär en hatt. M-n-e- b-r e- h-t-. ------------------- Mannen bär en hatt. 0
Non si vedono i capelli. Håre--------n i--e. Håret ser man inte. H-r-t s-r m-n i-t-. ------------------- Håret ser man inte. 0
Non si vedono neanche le orecchie. Ö---en-s-------in-e--el-e-. Öronen ser man inte heller. Ö-o-e- s-r m-n i-t- h-l-e-. --------------------------- Öronen ser man inte heller. 0
Non si vede neanche la schiena. R--g-n s-r --n--n----el-er. Ryggen ser man inte heller. R-g-e- s-r m-n i-t- h-l-e-. --------------------------- Ryggen ser man inte heller. 0
Io disegno gli occhi e la bocca. J-g -i-a---g-ne- och --nn-n. Jag ritar ögonen och munnen. J-g r-t-r ö-o-e- o-h m-n-e-. ---------------------------- Jag ritar ögonen och munnen. 0
L’uomo balla e ride. M-n-e- d-nsa- o-h -kra--a-. Mannen dansar och skrattar. M-n-e- d-n-a- o-h s-r-t-a-. --------------------------- Mannen dansar och skrattar. 0
L’uomo ha il naso lungo. Man-e--h-r ----å-g n-s-. Mannen har en lång näsa. M-n-e- h-r e- l-n- n-s-. ------------------------ Mannen har en lång näsa. 0
Lui ha in mano un bastone. Han h-r -n k-pp i --nd-n. Han har en käpp i handen. H-n h-r e- k-p- i h-n-e-. ------------------------- Han har en käpp i handen. 0
Lui indossa anche una sciarpa intorno al collo. H-- --r--c-s--en s-a- -u-t-hals-n. Han har också en sjal runt halsen. H-n h-r o-k-å e- s-a- r-n- h-l-e-. ---------------------------------- Han har också en sjal runt halsen. 0
È inverno e fa freddo. De- -- v-n-e--o-h---t----ka---. Det är vinter och det är kallt. D-t ä- v-n-e- o-h d-t ä- k-l-t- ------------------------------- Det är vinter och det är kallt. 0
Le braccia sono robuste. Arm-r---ä- k---tig-. Armarna är kraftiga. A-m-r-a ä- k-a-t-g-. -------------------- Armarna är kraftiga. 0
Anche le gambe sono robuste. Ben-- ä----ks- k----iga. Benen är också kraftiga. B-n-n ä- o-k-å k-a-t-g-. ------------------------ Benen är också kraftiga. 0
L’uomo è fatto di neve. M-n--- -r a- s--. Mannen är av snö. M-n-e- ä- a- s-ö- ----------------- Mannen är av snö. 0
Non indossa né pantaloni né cappotto / soprabito. Han ha--i-ga b-xo----------- -v-----k. Han har inga byxor och ingen överrock. H-n h-r i-g- b-x-r o-h i-g-n ö-e-r-c-. -------------------------------------- Han har inga byxor och ingen överrock. 0
Ma l’uomo non ha freddo. Men ----en -r-ser i-t-. Men mannen fryser inte. M-n m-n-e- f-y-e- i-t-. ----------------------- Men mannen fryser inte. 0
È un pupazzo di neve. H---ä- ---s-ögu-be. Han är en snögubbe. H-n ä- e- s-ö-u-b-. ------------------- Han är en snögubbe. 0

La lingua dei nostri antenati

Le lingue moderne sono oggetto di tanti studi da parte dei linguisti, che applicano metodi diversi di indagine. Ma come parlavano gli uomini tanti secoli fa? E’davvero difficile trovare una risposta. Ciononostante, gli studiosi continuano le proprie ricerche, tentando di indagare l’origine delle lingue e ricostruirne le forme arcaiche. I ricercatori americani hanno fatto una scoperta molto interessante. Dopo aver analizzato più di 2000 lingue e le modalità con cui esse costruiscono la frase, hanno rilevato un risultato interessante: circa la metà delle lingue osserverebbe una struttura sintattica di tipo SOV. SOV sta per soggetto, oggetto, verbo. Oltre 700 lingue seguirebbero il tipo sintattico SVO. Infine, circa 160 lingue seguirebbero il modello VSO, 40 il modello VOS e 120 lingue combinerebbero i tipi sintattici. I sistemi meno frequenti sarebbero OVS e OSV. Pertanto, in base a questi studi, la maggior parte delle lingue impiegherebbe la struttura sintattica SOV. Ne sono esempio il persiano, il giapponese e il turco. Molte delle lingue viventi impiegherebbero il tipo SVO. Nella famiglia delle lingue indogermaniche prevarrebbe, infatti, questo modello. Secondo i ricercatori, la struttura sintattica impiegata in passato sarebbe stata quella SOV. L’evoluzione avrebbe poi apportato modifiche, che non è possibile ricostruire. Ci deve essere un motivo alla base dei diversi ordini sintattici, perché nell’evoluzione nulla accade per caso. Il cambiamento apporta sempre dei vantaggi…