Guia de conversação

px Orações subordinadas com se   »   da Bisætninger med ”om“

93 [noventa e três]

Orações subordinadas com se

Orações subordinadas com se

93 [treoghalvfems]

Bisætninger med ”om“

Escolha como deseja ver a tradução:   
Português (BR) Dinamarquês Tocar mais
Eu não sei se ele me ama. J-------ik-e- -- h-n-el--e--mig. Jeg ved ikke, om han elsker mig. J-g v-d i-k-, o- h-n e-s-e- m-g- -------------------------------- Jeg ved ikke, om han elsker mig. 0
Eu não sei se ele volta. J-- --- ------o- -a-----m-r t--ba-e. Jeg ved ikke, om han kommer tilbage. J-g v-d i-k-, o- h-n k-m-e- t-l-a-e- ------------------------------------ Jeg ved ikke, om han kommer tilbage. 0
Eu não sei se ele me telefona. J-g-v-d ik--,--- han ri--er til-mig. Jeg ved ikke, om han ringer til mig. J-g v-d i-k-, o- h-n r-n-e- t-l m-g- ------------------------------------ Jeg ved ikke, om han ringer til mig. 0
Será que ele me ama? Mo- h---e--ke--mig? Mon han elsker mig? M-n h-n e-s-e- m-g- ------------------- Mon han elsker mig? 0
Será que ele volta? Mo--han--om-------ba--? Mon han kommer tilbage? M-n h-n k-m-e- t-l-a-e- ----------------------- Mon han kommer tilbage? 0
Será que ele me telefona? Mon-h----ing------ m--? Mon han ringer til mig? M-n h-n r-n-e- t-l m-g- ----------------------- Mon han ringer til mig? 0
Eu me pergunto se ele pensa em mim. J-g sp----r-mi- se--, o- h------ke- -- mi-. Jeg spørger mig selv, om han tænker på mig. J-g s-ø-g-r m-g s-l-, o- h-n t-n-e- p- m-g- ------------------------------------------- Jeg spørger mig selv, om han tænker på mig. 0
Eu me pergunto se ele tem outra. Je--s-ø---r m---s-l----- -an---- -n-a-den. Jeg spørger mig selv, om han har en anden. J-g s-ø-g-r m-g s-l-, o- h-n h-r e- a-d-n- ------------------------------------------ Jeg spørger mig selv, om han har en anden. 0
Eu me pergunto se ele está a mentir. Jeg----rger-m-g sel-,--m--an--y-er. Jeg spørger mig selv, om han lyver. J-g s-ø-g-r m-g s-l-, o- h-n l-v-r- ----------------------------------- Jeg spørger mig selv, om han lyver. 0
Será que ele pensa em mim? M-n h---t-nk-r -- m-g? Mon han tænker på mig? M-n h-n t-n-e- p- m-g- ---------------------- Mon han tænker på mig? 0
Será que ele tem outra? M----a----r e- a----? Mon han har en anden? M-n h-n h-r e- a-d-n- --------------------- Mon han har en anden? 0
Será que ele diz a verdade? Mon---n-si--- san--e-e-? Mon han siger sandheden? M-n h-n s-g-r s-n-h-d-n- ------------------------ Mon han siger sandheden? 0
Eu duvido se ele realmente gosta de mim. J----v-vle- p---at-h-n-v---e------n--id--m-g. Jeg tvivler på, at han virkelig kan lide mig. J-g t-i-l-r p-, a- h-n v-r-e-i- k-n l-d- m-g- --------------------------------------------- Jeg tvivler på, at han virkelig kan lide mig. 0
Eu duvido que ele me escreva. J-- t---l-- på,----han --ri-er t-l----. Jeg tvivler på, at han skriver til mig. J-g t-i-l-r p-, a- h-n s-r-v-r t-l m-g- --------------------------------------- Jeg tvivler på, at han skriver til mig. 0
Eu duvido que ele se case comigo. Jeg----vler-på- -t --n-g-ft-r--i---e- m-g. Jeg tvivler på, at han gifter sig med mig. J-g t-i-l-r p-, a- h-n g-f-e- s-g m-d m-g- ------------------------------------------ Jeg tvivler på, at han gifter sig med mig. 0
Será que ele realmente gosta de mim? Mo----- --r--lig -a- lid--mi-? Mon han virkelig kan lide mig? M-n h-n v-r-e-i- k-n l-d- m-g- ------------------------------ Mon han virkelig kan lide mig? 0
Será que ele vai me escrever? Mon -an-s-riv----il-mi-? Mon han skriver til mig? M-n h-n s-r-v-r t-l m-g- ------------------------ Mon han skriver til mig? 0
Será que ele vai se casar comigo? Mon-h-n------- -i- -ed mig? Mon han gifter sig med mig? M-n h-n g-f-e- s-g m-d m-g- --------------------------- Mon han gifter sig med mig? 0

Como é que o cérebro aprende a gramática?

Quando somos bebês começamos a aprender a nossa língua materna. Isto acontece de uma forma automática. Não nos apercebemos. Mas para aprendermos o cérebro precisa fazer um grande esforço. A aprendizagem da gramática, por exemplo, envolve um grande esforço. Todos os dias ouvirá coisas novas. Recebe constantemente novos estímulos. Todavia, o cérebro não consegue processar os estímulos isoladamente. Tem que fazê-lo de uma forma econômica Por isso, ele orienta-se pelas regularidades linguísticas. O cérebro recorda-se daquilo que ouve com frequência. Ele regista a frequência com que uma dada coisa acontece. É, então, a partir destes exemplos que ele constrói uma regra gramatical. As crianças sabem se uma frase é verdadeira ou falsa. Elas não sabem, porém, qual é a justificativa. O cérebro delas conhece as regras sem que elas as tenham estudado. Os adultos aprendem línguas de uma outra maneira. Já conhecem as estruturas da sua língua materna. Elas constituem a base para as novas regras gramaticais. Mas para aprenderem, os adultos precisam ter aulas. Ao aprender a gramática, o cérebro constrói um sistema rígido. Como são exemplo disso os nomes e os verbos. São armazenados em diferentes regiões do cérebro. Durante o seu processamento há diversas regiões que se encontram ativas. Mesmo as regras simples são aprendidas de um modo diferente do que o das regras complexas. No caso das regras complexas, são várias as regiões do cérebro envolvidas. Como exatamente o cérebro aprende a gramática, ainda não foi completamente elucidado pelos especialistas. No entanto, sabe-se que teoricamente é possível aprender qualquer gramática...